,
Så himla lätt att bara deppa ner sig totalt. Bra mimmi. Tiden känns för lång, känner mig så ensam. Det är såna här dagar det är skönt att bara gråta ut. haha knas. Eller nä.
Usch va jag inte är nöjd med mitt liv just nu.
Satfläsk alltså. Asså bara för några veckor sen va det som att varje dag va den bästa i mitt liv, men det kan nog vara så att jag bara inte är gjord för att kunna vara lycklig en längre tid eller något. Jag menar, för att vara lycklig nu måste jag i princip hela tiden vara med vännerna, eller Zacke. Å typ alla åker ju bort oxå, förutom jag. Så här sitter man då och lyssnar på musik, och känner sig ensam.
Fyfan.
Skulle göra vad som för att slippa den här känslan. Och nej, jag är inte emo, bara olycklig just nu, eller va man ska kalla det. Känner mig så ful oxå, känns som man ser ut som en ful gås eller något. inte kul. Men känner sig iallafall okej med smink, men utan vill jag bara lägga mig ner och dö typ. Hej jättebra självförtroende. Den här jävla osäkerheten, e det något alla går igenom, eller är det bara jag?
Jag menar, utan den skull jag inte sminka mig varje dag, jag skulle gå precis som jag är, utan att gömma mig bakom smink, skulle inte orka bry mig då om jag hade glömt platta håret, eller om mascaran runnit. Drömliv typ. Men nejrå, självklart ska jag vara den där helt utan självförtroende, som bara ser en ful degklump i spegeln, jag menar, jag går runt varje dag, och förstår inte varför zacke inte har lämnat mig än.
För det finns så himla många bättre än jag.
Och tillexempel sjunga, jag älskar det, men bara när jag vet att ingen annan än jag hör, för jag e så rädd att folk inte ska gilla min röst. Känner mig nästan tillgjord för det, bara för att jag inte vågar visa alla vem jag verkligen är. Mjo, just nu är jag inte så glad, märks de eller? Haha lite kanske. Men jag tror ändå att man hittar alla sina brister, för att man kollar dag ut och dag in på sin spegelbild, och det har man gjort hela sitt liv. Det blir svårt då att se det fina, och då väljer man hellre att finna alla brister.
så är det iallafall för mig.
Ibland skulle jag göra vad som helst för att se annorlunda ut, eller aa, vara annorlunda, sjunga annorlunda, men när man tänker efter, om man va det så skulle man redan hunnit hitta andra brister i sig själv.
Hatar att jag bara ser alla mina brister, det är i princip det enda jag ser i mig.
Fan va skönt det skulle vara att bara vara nöjd med sig själv.
Usch va jag inte är nöjd med mitt liv just nu.
Satfläsk alltså. Asså bara för några veckor sen va det som att varje dag va den bästa i mitt liv, men det kan nog vara så att jag bara inte är gjord för att kunna vara lycklig en längre tid eller något. Jag menar, för att vara lycklig nu måste jag i princip hela tiden vara med vännerna, eller Zacke. Å typ alla åker ju bort oxå, förutom jag. Så här sitter man då och lyssnar på musik, och känner sig ensam.
Fyfan.
Skulle göra vad som för att slippa den här känslan. Och nej, jag är inte emo, bara olycklig just nu, eller va man ska kalla det. Känner mig så ful oxå, känns som man ser ut som en ful gås eller något. inte kul. Men känner sig iallafall okej med smink, men utan vill jag bara lägga mig ner och dö typ. Hej jättebra självförtroende. Den här jävla osäkerheten, e det något alla går igenom, eller är det bara jag?
Jag menar, utan den skull jag inte sminka mig varje dag, jag skulle gå precis som jag är, utan att gömma mig bakom smink, skulle inte orka bry mig då om jag hade glömt platta håret, eller om mascaran runnit. Drömliv typ. Men nejrå, självklart ska jag vara den där helt utan självförtroende, som bara ser en ful degklump i spegeln, jag menar, jag går runt varje dag, och förstår inte varför zacke inte har lämnat mig än.
För det finns så himla många bättre än jag.
Och tillexempel sjunga, jag älskar det, men bara när jag vet att ingen annan än jag hör, för jag e så rädd att folk inte ska gilla min röst. Känner mig nästan tillgjord för det, bara för att jag inte vågar visa alla vem jag verkligen är. Mjo, just nu är jag inte så glad, märks de eller? Haha lite kanske. Men jag tror ändå att man hittar alla sina brister, för att man kollar dag ut och dag in på sin spegelbild, och det har man gjort hela sitt liv. Det blir svårt då att se det fina, och då väljer man hellre att finna alla brister.
så är det iallafall för mig.
Ibland skulle jag göra vad som helst för att se annorlunda ut, eller aa, vara annorlunda, sjunga annorlunda, men när man tänker efter, om man va det så skulle man redan hunnit hitta andra brister i sig själv.
Hatar att jag bara ser alla mina brister, det är i princip det enda jag ser i mig.
Fan va skönt det skulle vara att bara vara nöjd med sig själv.
Kommentarer
Trackback
